Jag orkar inte göra någonting längre ont i kroppen trött och känner mig allmänt sliten. Gråter för minsta lilla, känner mig oälskad vill inte åka hemifrån orkar inte ta itu med något längre.

Jag har hamnat i en sådan fruktansvärd vardag att jag har blivit blind. Kör på bara som ett godståg som följer sin tidtabell som en slav. 

Har sagt hur jag känner men de känns som att ingen bryr sig. Säger att jag är trött och utmattad men till svar får jag; ja de är så när man jobbar. Men jag känner att de är något som inte står rätt till med mig. Och att jag har börjat att isolerar mig gillar jag inte. Är jämt hemma nu för tiden. 

Är jag på väg in i väggen månntro? 

Ne jag slår ifrån mig tanken med en gång, skulle jag gå in i vägen ...ne ne skulle inte tro de. Om de skulle va de så är de verkligen inte rätt tidpunkt för de. Vi kan ta de på semestern nästa år isf. 

 

Och dom jävla borden jag har grejat med nu i hela 2 dagar har jag misslyckats med totalt! De är därför jag sitter här och skriver nu. De rann liksom över nu! 

Ja ja de är bara att bryta ihop och komma igen som jag brukar säga till folk, som jag inser just nu att fan de är lite svårare än vad jag har trott..men min teori den stämmer faktiskt. Grått en skvätt och upp igen i sadeln ibland kan de behövas en stege att ta sig upp men upp kommer man på något sätt! Inser nu när jag skriver att mina meningar och ord börjar bli positivare... Ja de va kanske bara ett litet sammanbrott och jag behövde något som satte igång de för detta har jag gått med länge...men va de tvungen att vara borden som skulle göra de! Fan de skulle ju bli så fint! 

Va göra nu? Funderar på att dra bort all färg... El om man ska vänta en vecka och sedan slipa ner de igen...ehm?